Den söta lilla flickan vägen? Hur många gånger har man inte skrikit med i den sången under tonåren. Efter ett par öl tycker man den är bra, riktigt bra. Fast nu, nu hade nog texten "Vart tog party tjejen vägen" passat betydligt bättre. Igår spenderade jag en dag i trollhättan på tävlingar med ett gäng härliga elever. Upp halv sex, inser att vädrets makter inte är på min sida. Efter att en lång dag med bra resultat av ungdomarna styr jag bilen hemåt. I Mellerud piper det till i min telefon. Madde och Disa undrar om jag inte vill hänga på dem ut. Nu hade jag barnen så det var oavsett orken inte möjligt. Men efter närmare eftertanke inser jag lite bittert att det inte hade spelat någon roll. Jag var helt enkelt för trött. För trött! Det hade faktiskt för något år sedan inte varit ett vokabulär jag tagit i min mun. Man blir aldrig för trött för att gå ut! Men jo, faktum är att party ådran har sinat, tillfälligt hoppas jag. För inte kan det väl vara så att åldern spelar någon roll. Det händer att jag får åldersnoja. För ett par mornar sedan vaknade jag upp och insåg att jag snart är 40. Efter ett par djupa andetag intalade jag mig själv att jag ju nyss fyllde 31 så egentligen står det ingen ko på isen, än....

Nej, under vintern när det är lite mindre jobb ska jag nog göra en liten undersökning tillsammans med vännerna för att kontrollera att jag fortfarande kan dansa på borden och bete mig i största allmänhet igen.

Veckan har bestått av massor av jobb. Grisar under förmiddagarna och träningar under kvällarna. Ådi "olydnadshund" har varit med och förgyllt en del av dagarna. Verkar som han för tillfället gett upp sin passion, bada i gris dyngan. För ett par veckor sedan när jag precis skulle sluta och ropade på lilla hunden kommer han lyckligt från dyngstan med en misstänkt hinna av brun sörja över kroppen. Efter ett par sekunder inser jag att hinnan är grisbajs. Tricket är nu att få in hunden i bilen utan att han hoppar fram till baksätet. Måste skaffa galler eller bur. När jag lyckligt kommer hem efter fem minuter med hund längst bak ser jag vad jag missat. Sambon som varit på ett barndop hade av någon outgrundlig anledning lagt sin kavaj plus kavajbyxor längst bak i bilen. Lite korkat kan man nog tycka, för har man levt med mig ett år (en månad borde räckt) så inser man att det där med att städa och hålla ordning i bilen inte är ett av mina paradnummer. Resultatet är nu att inte bara hunden stinker. Jannes finkläder lutar heller inte hallonbåt. Nästa trick är nu att få med hunden upp för trappen och in i duschen innan han hunnit sprida mer oreda omkring sig. In på toaletten med hunden, stänga dörren, av med kläder, in med hund i duschen, skrubba hund. Ut med hund, skrubba sig själv. Sedan är det bara att rensa allt som kommit i vår väg under denna inte allt för långa kamp om vem som bestämmer vilket shampo vi använder i hushållet. Schäfern, som nu inte längre är en liten gullig ulltuss lyckas på denna korta tid ställa till med en hel del oreda när han ilsket rullar omkring med sin blöta päls på diverse ställen. Nästa gång ska jag komma ihåg att stänga dörren till vårt sovrum, dit han sprang in och hämdtorkade sig på min sida sängen. Nästa helg ska jag hinna med att både vara i trollhättan och hjälpa lite adepter samt åka med och visa mamas hundar på nordisk vinnar utställning i norge. Att åka dit kan bli ett äventyr i sig. Sist vi åkte dit, till Oslo närmare bestämt så frågade jag modern när vi passerat årjäng.

- Du har väl en vägbeskrivning med mamma?

- Nej, men vi hittar nog.

Hm, hur svårt kan det va? Vi ska ju bara till lilla staden Oslo, förvisso skulle vi till Bjerke travbana, dit är det väl ändå skyltat, optimisternas morgon kan man nog säga. För skyltat var det inte! Det hela slutade med att vi något stressade fick stanna vid en mack, där en helt inkompitent idiot till kassörska inte kunde slå i vare sig telefonkatalog eller få fram en stadskarta över oslo eller få fram ett nummer till taxi. Efter lite krångel fick modern fram ett nummer till en taxi som fick köra framför oss och guida den sista biten. Kan väl tillägga att det finns inte på världskartan (eller stadskartan) att vi hittat dit själva! Så med hopp om en bra vägbeskrivning till helgen ska jag nu ta tag i hemmet, som förvisso inte luktar gris, men man kan tro att här bor ett gäng!

Nina (den forna partyprinsessan)

Är väl kanske ingen höjdare. Nu finns det ju väldigt olika referenser om vad som luktar gorr och inte. En av mina absoluta favoriter är att sticka näsan i pälsen på en sommarvarm häst som står och mumsar gräs på betet. Få saker luktar bättre, är dock medveten om att det finns många (som iochförsig har fel) som inte håller med. Att man efter jobbet hos grisarna har en mindre angenäm odör är däremot ett som är säkert. Detta med gris doft har dessutom den intressanta egenskapen att det inte alltid är lätt att få bort doften (stanken). Många gånger efter jag jobbat så bär det efter en dusch med omedelbar verkan av till gymmet. Jag skurar mig med diverse olika tvålar och krämer och likförbannat när svetten börjar rinna så känner jag det. Grislukten som satt sig i porerna börjar illvilligt att sippra ut. Lite diskret försöker jag se mig om med en besvärad min på de andra som oxå sliter i sin anletes svett i förhoppningen att de ska tro att jag spanar efter människan som luktar pyton. Inte blev det bättre förra veckan när jag åter drog ner till gymmet förr att slita bort lite av kärlekshandtagen. Inte nog med att den lilla pikanta doften gjorde sig gällande. När jag började lyfta lite tyngder för att motarbeta gäddhänget som av någon anledning finner det okej att växa under musklerna. Då känner jag det. Någon luktar svett! Ser mig omkring för att hitta vederbörande. Jag inser att det är minst fem meter till nästa person. Hm, vart kommer det ifrån. Det kan väl inte vara??? Jo då! Plötsligt slår det mig. Jag hade lite bråttom och i hastigheten så har deon helt ramlat ur det överbelastade minnet! Med andra ord, jag är en omkringvandrande, illaluktande lätt flåsande varelse med både gäddhäng och "lovehandels".

Det blir inte alltid som man tänkt sig!

Nedärvt min mindre ordningsamma sida till min son. Efter lite allmänt trassel så insåg jag i veckan att om jag skulle följa med ett gäng elever till Borås och Änglahoppet. Då skulle jag få packa in båda barnen också. Elvira, som tycker att hästar är skojsigt värre hade inga invändningar mot detta. Sonen funderade en stund och tyckte väl att det hela var okej när jag framställde det som en liten minisemester för dem. Efter att ha skött om ett par små grisar (ett par hundra stycken) på torsdags förmiddagen så packades väskor och barn in i bilen. Den vanliga kontrollen (vilken kontroll?) att allt kommit med genomfördes. Det vanliga, fan, jag har visst glömt.... genomfördes. Sedan kom vi iväg. När jag svänger in på parkeringen till Borås ridhus och ber barnen att sätta på sig jackorna för det är kallt ute piper det till från baksätet.

- Mamma, jag har glömt jackan hemma. Morr och suck. Inte mycket att göra något åt. Eftersom jag för engångs skull rensat ur bilen låg den sedvanliga högen med reservkläder till barnen inte i den. Vad har man för glädje av att städa ur då det alltid är saker som behövs i den glömska familjens liv som rensas bort? På med en av mina stora och någorlunda varma tröjor på sonen och sedan ut.

Anländer efter en stund senare till helgens boende. Camping med delar av familjen Jonason Sterner. Lyckligt slänger sig barnen ut ur bilen plockar fram cyklarna och ger sig iväg. Efter en stund kommer de in, ger sig åter ut. Kommer in, varpå Carl frågar.

- Mamma, har du sett min mössa?

Jag VET att han hade den på sig när han kom in i bilen innan vi åkte till campingen. Men, spårlöst borta är den. För att citera Madde, "det är könstigt".

Inte nog med att jag har en tvättmaskin som systematiskt smaskar i sig mina, sambons och barnens strumpor (den ena i varje par) nu krubbar den jäkla bilen i sig mössor!

Så kom tävlingarna igång med allt vad det innebär. Nervösa föräldrar, mer eller mindre nervösa barn och, hm, en väldigt (alltsom oftast) nervös tränare. Inte lätt att vara med mamma på jobbet när hon konstant springer runt på banan, framhoppningen och ja, springer runt i största allmänhet. Nu är vi hemma. Barnen sover sött i sängarna. Alla har varit kanon under helgen, barn, elever och föräldrar. Nu ska jag pusta ut och rensa hjärnan en stund! ha det gött!