Kan tillhöra det absolut tråkigaste jag vet. Vika tvätt kommer nog på delad första plats. Nu är jag iochförsig inte speciellt illa berörd av att ha "lite skit i hörnen". Men, när hörnen har intagit hela hemmet, då ruttnar även jag. Jag fick en fin tavla av en nära vän där det står, "dammtussar är änglarnas små tofflor". När man har en Ådi hund, två barn och jobbar i ett stall utvecklas dessa tofflor snarare till en hel dress. Komplett med tröja, strumpor, byxor, fan vet om det inte räcker till änglarnas vingar samt gloria oxå. Nu föll det sig inte bättre än att jag igår vaknade och insåg att det nu inträtt ett kaos i hemmet. Nej, kaos är fel ord. Hund, barn och hästhår samt fulltidsjobb (hm, heller kanske lite mer än fulltid) hade snarast orsakt något som bara kan liknas med bombnedslag. Och då menar jag inte någon liten mesig bomb. Nej en provsprängning av någon stackars atoll ute i havet hade inte kunnat orsaka värre röra (om man bortser från att det inte står några fredsaktivister utanför min dörr). Och eftersom inga fredsaktivister stod på kö för att hjälpa till var det bara att rulla upp ärmarna, sluta tjura och börja städa. Sluta tjura var nog en överdrift, att städa är inget som gör mig munter. När jag efter att ha skurat köket öppnar dörren på garderoben och tittar på tvätthögen. Nej inte högen, ett jävla berg. Man kunde nog haft höghöjdsträning om man klättrat upp. Tvätta går väl bra, men sen ska skiten vikas, och efter den väl är vikt så är det ju inte så att den galopperar in och lägger sig i prydliga högar på rätt ställe. Börjar med barnens hög (sortering i färg finns inte på kartan, det som inte överlever 40 grader blandat, ja det dör...) efter att vikt och lagt i prydliga högar öppnar jag barnens garderob. Helvetsjävlaskit, blir våldsamt attackerad av illasinnade "ickelängreprydligtviktaplagg" som de små sötnosarna vid ex antal oövervakade påklädningar knölat in...

Drar på Cornelis på hög volym för att lätta upp lite (winnerbäck när jag är jävligt irriterad)

Sjunger glatt med i "Polarn Pär på socialen". Startar dammsugaren, modell stor industri. Drar den med till vardagsrummet. Helt inne i musiken reagerar jag inte på att den fastnar. Vad gör man då. Jo drar lite hårdare, dammsugaren välter, och den modellen har ingen påse. Det vill säga, allt som jag har i den ramlar ut... På golvet som består av fasansfull många träspringor.

Svär osande eder, plockar ihop skiten. Startar eländet igen, får bort det jag vält ut samt alla små "tofflor". Ger mig på sofforna. Men, vad i hela höga har hänt. Vem har lämnat kvar en schäfer utan kropp under mina dynor. Stirrar ilsket på hunden som genast kryper ner för trappen och flyr undan (han har vett att inse när matte börjar bli riktigt irriterad).

Helt svett i slutet av dagen, ut till stallet, fixa med maten till de små, då finns det bara en sak som hägrar. Härmed ska "Rut" komma hit varannan vecka. Så här kan jag inte ha det. Finns inte på kartan att jag hinner med. Bara att inse, jag jobbar massor och har dessutom helt andra prioriteringar i mitt liv när jag är ledig. Städa är INTE ett av dem. Det finns väldigt mycket i livet som är bättre... Barn, jobb, hästar, hundar och, ja andra speciella människor!

Ska passa på att säga grattis till den finaste Camilla jag vet som fyller år idag, Fors är efternamnet!

Må gott folket och vet ni,lite skit rensar magen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland, i synnerhet när man gör något tråkigt så är det lätt att drömma sig tillbaka och minnas att "det var allt bättre förr". Bara att man är gammal nog att säga de orden kan ju får en att tycka att det nog var bättre för ex antal år sedan. Vad tro...

Är faktiskt ingen lek! De senaste dagarna har varit fyllda av idel nya upplevelser. Här kommer en summering av de senaste dagarnas lärdomar, ur mitt perspektiv! Och tro inte att jag inte tagit det hela på allvar, det var ûber jävligt men, man kan ju ...

Snarkar! Utan förkylning i kroppen skulle jag nog vilja påstå att det mer är ett behagligt sömngivande ljud jag ägnar mig åt. Men, med förkylning och tät näsa är det kanske lite högre. Vissa i min omgivning och jag nämner nu inga namn, fast, det är i...

Ja, visst är det märkligt. Att jag funderar alltså. För det mesta hinner jag både göra och säga saker innan jag funderat, vilket som bekant försätter mig i knipa då och då. För att inte tala om de gånger munnen går, utan någon filtrering innan det ko...

Är ju en klok björn. Mina vänner vet att jag gärna använder hans citat, det finns ju något som passar varje tillfälle. Men att jag skulle behöva använda det för att lugna mina nerver efter senaste besöket på badhuset trodde jag inte. Jag vet att ja...