Jag älskar det faktum att det äntligen blivit varmare. I ärlighetens namn så har jag väl aldrig varit en värmedyrkare, men efter de två sista vintrarna så känns ändå en riktigt lång varm sommar som en fantastiskt god idé. Men eftersom man ju aldrig kan vara helt nöjd så finns det ju lite negativa sidor också. Som flugor och mygg. Så länge dessa varelser behagar hålla sig utomhus må det vara hänt. Men när de bestämmer sig för en annan destination, till exempel mitt sovrum, då ruttnar jag.

Efter att med största sannolikhet ha sovit en timma på soffan. Ja, det vill säga, om jag inte somnat på rygg, för då brukar jag vakna av att jag snarkar till efter ett par minuter. Hursom helst, jag släpar mig till toaletten, fumlar efter tandborsten, river ner allt i fönstret, hittar inte tandkrämen, letar efter den samma, finner den allt som oftast på fel ort. Vid datorn, bredvid spisen (lite beroende på om barnen är hemma eller inte). När den är funnen brukar hunden påminna mig om att jag glömt ge honom kvällsmat, alltså får denna serveras med tandkräm och borste i munnen. Prova säga, sitt och stanna med en auktoritär röst med tänder som är borstade med extra löddrig tandkräm samt tandborsten kvar i munnen. Resultatet är blandat. Eftersom jag nu även måste gå tillbaka och torka av golvet där jag spillt tandkräm så brukar jag vara ganska vaken när jag väl tagit mig in i sängen.

Väl där läser jag tills jag blir sådär "lagom sömnig" lägger ner boken, släcker lampan, håller precis på att somna. DÅ händer DET!!! Någonstans väldigt nära mitt öra låter det som ett mindre stridsflygplan håller på att landa. Fäktar lite förstrött eftersom jag nästan sover. Då blir det tyst. Sen kommer det, den stickande irriterande känslan, stridsflygplanet har landat, och äter, på mig! Slår ilsket till mig själv, djuret far upp till mygghimlen, och jag är vaken. Vänder mig irriterat och somnar nästan till igen. Då kryper något på mitt ben. Drar täcket över hela mig. Fan, nu blir man svettig, slänger av täcket igen. Och som om jag vore en sockerbit, kryper det en fluga längs benet igen....

Men jag fryser ju inte....

Sömnproblem av annan art blev det förra helgen. Åkte ner till Åstorp för att hjälpa mina elever som skulle tävla. Mellanlandade hos pappa i Halmstad. Intar nattens säng som består av en luftmadrass, ungefär halv ett på natten, ganska sliten med andra ord. Lyckas somna efter en stund, tvärvaknar klockan två.Inser vad jag glömt under dagen. Jag har lämnat vattnet på ute i hästhagen! Ångesten slår till. Ligger och funderar en stund över vad mina kära grannar säger om jag ringer med panik i rösten och frågar om de klockan två på natten kan tänka sig att gå ut och stänga av vattnet. Efter moget övervägande inser jag att jag nog får vänta till morgonen (som tur var hade det blivit upptäckt och avstängt). Lyckas somna om runt halv tre snåret. Vaknar halv fyra av att det pyser så märkligt i rummet. Kan inte för mitt liv komma på vad det är. Efter några minuter börjar det kännas som jag sover märkligt nära golvet. Vaknar nu till helt. Luften håller på att gå ur madrassen. Funderar en stund på att bara ligga kvar men att sova på golv är inte min specialgren. Kliver upp och går ner till soffan. Nu är jag lite bitter (och väldigt trött) klockan sju vaknar övriga huset då ger jag upp och går ut och springer. Har funnits dagar jag varit piggare.

ikväll ska jag flug och myggsanera mitt rum så jag är pigg till morgondagens träning och jobb.

ha det gott alla!

Är jag tämligen värdelös. En rejäl "bloggare", bloggar varje dag, en som är riktigt duktig bloggar flera gånger om dagen. Men hur kul vore det att läsa om med mitt liv. Inlägg ett; Kära vänner, ska rida dagens första häst. Inlägg två; Jaha, då var man klar med häst nummer ett (som förhoppningsvis gått utmärkt) nu ska jag rida nummer två. Och så skulle det hålla på. Sedan var det ju det här med orken och lusten att skriva, det är inte alltid som den infinner sig. Emellanåt infinner sig skrivlusten, men då gäller det ju att det finns en dator i närheten. Ja, som ni märker, jag är full av ursäkter (frågan är hur många som bryr sig?) Nåväl, nu sitter jag ju här iallfall och ska ägna mig åt min ofrivilliga ormterapi.

Ni som känner mig vet att det finns ett djur som får mig att bli helt paralyserad. Ormar, dessa vidriga krälande kräk. Nu verkar det emellertid som att vår herre (om man nu tror på att det finns en sådan) har bestämt sig för att utsätta mig för närkontakt med en av hans mindre trevliga skapelser. 

För ett par veckor sedan när sommaren kom, ja, ni vet innan höstvädret åter satte in för att sedan börja likna våren igen. Då bestämde sig familjens invånare för att stranden var en bra ide att bege sig till. Inte för att bada (om man nu inte heter Ådi och är hund) utan för att sola och njuta av "strand skvalp". Barn, hund, sambo och en granne packades in i volvon och så begav vi oss till "kohagarna" (japp, stranden ligger inbäddad i en kohage). Väl där visade det siog att inte bara hunden tyckte bada var en bra idé sådär strax efter islossning utan även husse och lillhusse. Efter att dessa tre dårar badad klart i 15 gradigt vatten så lade sig lugnet och jag dåsade till i solskenet. Då händer det något synnerligen ovanligt, Janne far upp som en blixt, och hoppar imponerade smidigt bort från filten samtidigt som han skriker (farligt likt en tjej) och viftar med armarna. Både jag och Johanna far naturligtvis upp och vad ser jag, jo en orm ringlar sig iväg efter att först passerat via Janne. Färdig solat den dagen. Några dagar senare är jag och lekkamraten (ja mamma jag har egna sådana) tillsammans med mina ungar på promenad. Även om jag är paniskt rädd för ormar brukar jag försöka undvika att skrika när jag ser dem om barnen är med. Nu fick jag dock hjälp, rätt som det är bryts det relativa lugnet (4 hundar och två barn) av att kompisen skriker helt hysteriskt, det får ju även mig att skrika samtidigt som jag buttar undan barnenfrån den förmodade faran (jag vet ju inte vad vi skriker för) vilket i sin tur gör att även barnen skriker. Vad hände, jo en orm ringlade förbi vännens fot.

Sedan var det min tur att komma riktigt nära, på ett helt otippat ställe.

går i grisstallet i godan ro och mockar i boxarna. Precis när jag är inne hos en sugga som inte alltid har vänliga avsikter när man är hos henne, rör sig ett halmstrå. Och det är inget litet halmstrå. Det är en stor "kopparorm" (jag vet att det är en ödla) som ringlar sig in mellan mina fötter. Jag  vet inte vem som blev mest förvånad, suggan som jag hoppade upp på innan jag klättrade upp på ett galler och tog mig ut, eller smågrisarna som tyckte jag betedde mig underligt när jag såg deras "lekkamrat". Suggan blev iallfall tillräckligt snopen, hon hann varken bita eller "morra" åt mig....

Nu hoppas jag att jag fått min dos av orm terapi för i år!

Vet ni, jag tror jag går ut och rider en häst till.

ha det gott i sommarsolen

kramar