Snarkar! Utan förkylning i kroppen skulle jag nog vilja påstå att det mer är ett behagligt sömngivande ljud jag ägnar mig åt. Men, med förkylning och tät näsa är det kanske lite högre. Vissa i min omgivning och jag nämner nu inga namn, fast, det är inte barnen och det är inte hunden, utan någon som är lite högre över havet och som har en ganska rejäl bredd mellan vingarna, påstår att jag snarkar mest hela tiden.

 Återkommer till denna någons tämligen fräcka tilltag under föregående natt lite längre ner.

Som sagt, jag är väl medveten om att jag snarkar. För ett par år sedan var det riktigt illa. 20 extrakilon gynnade inte sömnen. Och jag vet att jag höll igång ett helt vandringshem i stockholm. Mina medresenärer var i efterhand synnerligen tacksamma att jag inte ramlade in förän vid fyra snåret på morgonen (det var innan jag ansökte om PRO medlemskap och blev tråkig). Nu kan det varit så, ja, jag ser det som relativt sannolikt att jag hade stått en ganska lång stund i baren innan jag ramlade in. Och det gynnar inte en tyst sömn (fast jag sov ju gott). Jag lider ju inte så mycket av snarkningarna själv, bortsett under den årliga turen till Stockholms stora hundutställning runt luciahelgen (eller däromkring). Även i år bar det av mot denna tillställning. Jag släpade mig upp ur sängen klockan två Lördagnatt mot söndag. Duschade och körde mot Karlstad. Vilken udda känsla att möta folk på väg hem från krogen sittandes i bilen på väg mot helt andra bestyr...

Väl i Karlstad hämtades modern med två hundar upp, vi anlände till Väse där vi såsmåningom lastade in oss i kennelklubbens buss för vidare färd mot huvudstaden. Då kommer vi tillbaka  till snarkandet igen. Med handen på hjärtat vänner. Hur många har vaknat av att de snarkat sittandes i buss, tåg eller flyg?? Jag var iallfall inte ensam på denna resa. Om att snarka alltså. Hurvida de andra vaknade av sina snarkningar låter jag vara osagt, men de BORDE ha vaknat av dem! Och när man nu sitter i bussen, med en hund i sätet brevid efter att ha sovit två timmar under natten, då är man glad om man somnar lite. Vad händer då? Jo, när man riktigt somnat till, så rycker det i hela kroppen och man vaknar. Av vad då? Jo av att man snarkat och fått huvudet i en vinkel som borde vara omöjlig vilket i sin tur orsakar nackspärr. Vill det sig nu riktigt illa så har man dessutom en sträng av saliv hängandes ur mungipan. I ett försök att rätta till nacke, torka sig i mungipan och diskret se hur många man väckt med sitt akuta snarktilltag försöker man desperat hitta tillbaka till lite värdighet igen. Nu var ovan nämda bussresa inga stora bekymmer då de flesta, liksom jag, verkade tycka att ljudliga vibrationer ur munnen när man sover inte är konstigt alls!

Hursom, jag har ju inte ont av detta själv och heller inte av att VISSA i min omgivning snarkar. MEN, om VISSA väljer att frekvent påpeka denna brist så kan jag purkna till. Nu har jag ju lovat att inte nämna några namn. Men i natt när jag snarkade (vilket jag vet att jag gjorde) så var det någon som buttade på mig (helt okej) jag vaknade vid andra "butten" till ganska bra. Vad hände då??? NÅGON (som även kallas vissa) vänder på sig, somnar om, och låter som ett helt jävla tröskverk!!! När jag då (vad jag tycker) vänligt påpekar detta i telefon, får jag minsann höra att det är elaka påhopp i rent självförsvar från min sida. Jo, jag tackar ja! Men, eftersom jag är lite mer teknisk än denna någon, kan, och jag upprepar, kan det vara så att jag vid tillfälle plockar upp min telefon och spelar in vissa ur strupen kommande ljud under sömn på någon (annan än mig själv)...

Nåja, till något helt annat. Året är snart slut! Och som vanligt, tänk vad fort det gått!

Vad har jag då lärt mig i år? Jaaaa, vad ska man säga?

Satt gris sitter, tills satt gris väljer att själv resa på sig....

Ibland drar bilar betydligt mer än man tror, tanka innan man står längs E18....

Skäckig ponny rymmer, alltid kolla elen på staketet....

Att kolla efter svamp uppflugen på hästryggen kan sluta med en spräckt hjälm och blå högersida, uppmärksamhet är bra....

När hästar snubblar trasslar de ibland ihop benen och gör kullerbyttor, bra idé, rulla åt andra hållet....

Att dricka "ett" glas rosé med grannen kan orsaka köldskador och huvudvärk. Kom ihåg, inga jordgubbar nästa gång!

Och säkert finns det fler saker jag lärt mig eller borde lärt mig...

Året sämsta, nja, det vet jag inte det har varit ett okej år. Årets bästa, det är lätt. Det var en hundutställning på en idrottsplats mitt ute i ingenstans utanför filipstad. Där lärde jag mig att allt har jag inte kontroll över. Men bra, det blev det!!

Ja, visst är det märkligt. Att jag funderar alltså. För det mesta hinner jag både göra och säga saker innan jag funderat, vilket som bekant försätter mig i knipa då och då. För att inte tala om de gånger munnen går, utan någon filtrering innan det kommer ut som ord, eller i värsta fall, långa ogenomtänkta meningar, som inte alltid låter lika bra när de "luftas" som de gjort den millidelssekunden jag tänkt ut dem..

Men som sagt, ibland funderar jag. Och just nu funderar jag på varför i hela friden jag har fyra paket pärlsocker i mitt skafferi. Ja, jag sa inte att jag funderade över några tunga saker (fast det händer). Fick för mig att börja rensa mitt skafferi och kliade mig förundrat i huvudet när jag efter en stund funnit, just det, pärlsocker, massor av det. För att inte tala om allt florsocker! Varför? Farinsocker som med fördel används till Irish Coffe, lyste mellertid med sin frånvaro (underar just varför) Marsanpulver råder det heller ingen brist på. Jag har en liten aning om att det kan vara så att jag av någon outgrundlig orsak fått för mig att jag ska hinna baka. Till och med, jag kan ha känt att det nog skulle vara ganska roligt att baka lite. Denna känslan går oftast väldigt fort över. Och nästa gång jag får en idé om att baka när jag går omkring i affären så köper jag med mig det jag tror jag kan behöva (ex, pärlsocker). Men så kommer jag hem och lusten har försvunnit (till bakandet) och jag sätter igång med något helt annat. Vilket gör att jag kan hitta jästpaket vars bästföre datum gått ut för väldigt länge sedan. Om de stränga städtanterna som brukar vara på tv kom och tog prover i min kyl skulle de antagligen fly, eller dödförklara mig. Jag hittar även saker som jag inte visst skulle bo där. Åandra sidan har jag ju vid flera tillfällen hittat min mobil där så varför inte.

Till något helt annat, de senaste dagarna har jag med vild frenesi tvättat i ett av grisstallen. Att högtryckstvätta där det bott grisar i 15 veckor är väl inte det glammigaste av alla jobb. Lyckligast blir alltid vännerna när de lyckas komma ner för att säga hej, där står jag iförd hörsellurar (med radiontenn på), munskydd, som när jag skjuter upp det i pannan över kepsen är farligt likt ett gristryne, samt det gröna heltäckande regnstället. Har jag dessutom tvättat en stund så är ansiktet täckt i grisbajs... I Måndags lyckades en av vännerna dessutom föreviga detta på sin telefon. Vem FAN kom på idéen om att det ska vara kamera i telefonen???

Hur som helst nu är det tvättat och på torsdag ska vi flytta in de nya suggorna. Det slår mig alltid att man kan applicera ordet gris framför andra kända talesätt, och de stämmer väldigt bra.

Avslutar bloggandet med några av dessa.

"Stönig som en gris" hur många av er har försökt flytta en ca 300 kilos sugga som satt sig och bestämt sig för att hon inte tänker gå en meter till.... Förän hon själv vill. Tro mig inga svordomar eller hot i världen rubbar den gris som satt sig.

""Snabb som en gris" med tanke på deras kroppsbyggnad borde de inte vara så snabba. Men prova för all del att fånga en förrymd gris som inte vill bli fångad. Det krävs åtskillig list, alternativt en ruggig kondition.

" Listig som en gris" ja, det är sant. De är fasligt inteligenta. Det är manipulation på högsta nivå som gäller för att överlista dessa varelser.

Jag skulle kunna fortsätta i all evighet. Men eftersom jag idag fick för mig att baka och faktiskt lyckats genomföra det så ska jag rädda saffransbullarna ur ugnen så blir det nog "grisbra"!

 Sist jag bakade provade jag brandvarnaren....

Är ju en klok björn. Mina vänner vet att jag gärna använder hans citat, det finns ju något som passar varje tillfälle. Men att jag skulle behöva använda det för att lugna mina nerver efter senaste besöket på badhuset trodde jag inte.

Jag vet att jag sagt, att jag efter förra "incidenten" inte skulle visa mig på badhuset i Säffle vid fler tillfällen under Fredagar. Nu är det emellertid så att det passar rätt bra just på fredagar. Barnen slutar tidigt. Jag är rätt trött och sliten och har ingen lust att underhålla dem på något vis (jag vet inga höga mamma poäng där inte). Så, i fredags samlade jag ihop den slitna kroppen och tog med barnen samt en av deras kompisar och gjorde ett nytt försök att simma i lugn och ro! Det första jag får se vid ankomsten i bassängen är att jag inte är ensam. Okej, det kan väl simma någon mer men nu pratar vi invasion. Av tanter (förlåt, damer) som är spridda runt om i bassängen, även den delen av bassängen där motionssimmandet äger rum, det vill säga, där jag tänkte mig att vara. Nu ska jag inte påstå att tanterna som tappert vevade med armarna och skuttade (nääää, det där var att ta i) var i vägen, jag fick simma lite slalom mellan viftande armar bara.

Nåväl, de rörde sig i bassängen till, jag ber att få citera Uggla "till nåt som liknas vid musik". Då jag vid fredagar allsom oftast är trött, skittrött för att tala klarspråk, så har jag lite väl lätt att börja skratta åt saker omkring mig. Så även denna fredag. Och tro mig, med 20 talet tanter i "övre pensionsåldern" (finns det något som heter så) som rockar loss i ett vattengympa pass till "dagny, kom hit och spill", så finns det en hel del att skratta åt! Och om man nu simmar halvbra, vilket jag gör (halvdåligt om man vill vara neg) så finns det inget utrymma till hejdlösa skrattanfall. Om jag åtminstonde bara fnittrat. Men, nej, och vilken himla tur att mitt skratt hörs så himla dåligt, fast när jag nästan drunknade (liten överdrift) så vart jag tystare. Jag hatar snuskigt klorvatten, att svälja det gör inte saken bättre....

Om det nu finns en gud som kan läsa elaka tankar och avslöja hejdlösa "elakskratt" så njöt han nog när det efter 20 minuters simmande kliver ner 2 st män även de var i, nåja, de var inte helt nya. Jag som njöt av att vara ensam då gymnastikpasset nu var slut och kunde simma utan att få elaka skrattattacker suckade djupt. De två gentlemännen kliver ner i vattnet och tar sig fram förvånansvärt fort. När de båda kom på den listiga ideén att simma ryggsim vet jag inte. Men, och nu kommer Nalle Phu´s citat in

 "När du trillar ner på någon räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det, när allt kommer omkring kunde han förmodligen inte heller hjälpa att han hamnade under dig.

Nu trillade ingen ner på mig. Och jag vill poängtera att jag höll mig i "min" fil. I en imponerande hastighet närmade sig ena gubben. Simmandes på rygg. jag tänker i mitt stilla sinne att karlsloken väl har kontroll på sin omvärld när han nu väljer detta simsätt. Jo, hej du!! Det hade han inte. Vilket resulterar i att jag som inte är snabb i vattnet finner mig påsimmad och lätt ihoptrasslad med en "stackars" farbror 75 plus (uppskattningsvis). Och nej, jag kunde inte hjälpa att jag hamnade mitt i hans färdväg. Så, ny affärs idé. Börja tillverka backspeglar till på rygg simmande farbröder.

Nästa gång kanske jag helt enkelt ska vara med på vattengympan istället. Det verkar trots allt ganska trivsamt!