Är faktiskt ingen lek! De senaste dagarna har varit fyllda av idel nya upplevelser. Här kommer en summering av de senaste dagarnas lärdomar, ur mitt perspektiv! Och tro inte att jag inte tagit det hela på allvar, det var ûber jävligt men, man kan ju välja att i efterhand när allt gått bra se de komiska delarna i det hela.

För att nu göra en lång historia kort så var jag för tre veckor sedan ordentligt skitförkyld, inte så hög feber, men genomtät och lite öroninflammation (bara för att mysa till det lite). Under denna perioden tog jag mig två helt lediga dagar (skulle nog lagt till ett par), vilket, såhär i efterhand, har visat sig vara ett av mina mindre bra val, för att inte säga rakt ut, ett pissdåligt val!

Efter en kanon vecka med solsken, fina unghästar som gick som klockor osv, så tog jag helgen rätt nöjd med mig själv. Vaknar i fredags natt, börjar ana oråd. En halsmandel har börjat göra ganska ont.

Lördag:

 Åker till grisarna och hjälper till ett par timmar med flyttning emellan stallar. Tills chefen säger.

-Nina, du är svullen på ena sidan av halsen och ansiktet, du kanske borde åka hem och vila.

Sagt och gjort, hem, mocka stall, fixa lite med hästarna, går in för jag känner mig lite trött. Tar tempen. 39,9 visar den illasinnade termometern. Nu hör till saken att jag skulle rida kurs på söndagen vilket jag sett fram emot så jag stoppade in lite värktabletter och försökte tänka bort skiten.

Natt emot Söndag:  Inser att det kommer inte gå att rida, kan inte svälja något alls, får upp vattnet och håller samtliga hundar samt Christer vakna.

Söndag: Dunderfeber, fruktansvärt ont i halsen... Nu skulle jag då kanske stannat upp och reflekterat att jag nog borde uppsöka läkare med tanke på att jag har en grym statestik på halsfluss.

Måndag; Inser att gränsen är nådd, inget går att svälja, jag kan de fakto knap få ner vatten. Får tid på vårdcentralen. Nu börjar den egentliga cirkusen.

Läkaren kollar i halsen, säger

- Fy fan, jag förstår du har ont! Jag undrar om jag ska skicka dig till öron näsa hals i Karlstad.

Om man som läkare då förväntar sig ett svar från en trött, grinig och av sjukhusskräckslidande Nina så tror man fel.

Med  andra ord jag säger inget, så när hon funderar en stund och säger att jag kan få antibiotika ,och se om jag blir bättre under dagen, nickar jag instämmande. Får dock lova att åka in till "ÖNH" om så inte sker (den finten går hon aldrig på mer)

Tisdag; Ringer vårdcentralen, får en utskällning för att jag inte är i karlstad, svarar grinigt att jag måste ha en remiss, får den inringd sätter mig i bilen och åker.

Möter första läkaren.

- Det var det jävligaste, som du ser ut (hon bad om ursäkt för språkbruket). Tack tänkte jag , tur det är min hals du studerar på nära håll när du säger så, annars hade du åkt på en smäll (tänk vilka elaka tankar som ändå får plats)

- Dig släpper vi inte iväg, du ska in på avdelning direkt! Hur tog du dig hit?

- Med bil, svarar jag sannesenligt.

- DU HAR VÄL INTE KÖRT IN SJÄLV!?

- Öh, nej då... Där försvann  alltså mina chanser att lägga i mer pengar i automaten.

10 min senare; Blir hämtad av en sköterska. Kommer in på avdelningen, då inser jag fakta. De tänker låsa in mig. Jag får inte åka hem, och inte nog med det, jag ska dela rum på detta fängelse med en sjuk människa, det är för fan sjuka människor överallt!! Här kan jag INTE stanna! Vad gör man då!? Jo, man stannar, vägrar gå en meter, och då mina vänner är det bra att väga sina stadiga kilo, så lättförflyttad är jag inte (om man inte vet att jag är kicklig under fötterna, men det var ju trixigt i detta läget)

'Försöker använda rösten men den jävliga halsen sviker, alltså, man får börja storgråta. HELT hysteriskt!!! Ord som jag får ångest, detta ger mig panik, jag vill hem, jag kan inte bo med andra, dessa är även i viskande form väldigt effektiva. Stackars farbrodern som bodde på rummet jag skulle in i, han åkte ut med sjukhussängen och två sköterskor med bredsladd!

Väl i sängen ska det då sättas dropp åt höger och vänster eftersom jag inte ätit på två dygn så vart det fasligt brått. Nu har jag hunnit fått både smärtstillande och lite lugnande och känner mig rätt så skojsig. Sköterskan sticker och tar i allt hon kan.

- Det var väldigt vad du är hårhudad, utbrister hon

- Japp, visst är jag. Nu måste jag naturligtvis lägga mig i hennes jobb varpå jag ifrågasätter varför hon inte sticker i högerarmen där mina blodådror syns tydligt.

- Nej men du var ju högerhänt.

- Ja, men vore det inte lättare.

- Nej då, det går bra. Det gjorde det INTE. Efter tre försök, en punkterad blodådra och fler kommentarer om min sega hud, bytte vi så arm till höger. Två minuter senare satt droppet på plats. Varför kan inte folk lyssna när jag säger smarta saker som omväxling?

Sen gick så kvällen, natten och läkaren kom till ronden.

- Hur mås det idag?

- Mycket bättre, jag kan nog åka hem nu.

- Nej, det tror jag inte att du ens ska fundera på.

Nähä, sedan fick jag förklarat för mig att med mina värden skulle jag vara glad att jag inte kommit in medvetslös i ambulans. Inte heller för hon ansåg jag att det var läge att berätta att jag minsann kört bil in själv!

Rätt trist att bara ligga still sådär. Erbjöd mig en sväng att bära ut matbrickor till övriga patienter. Mottogs inte som jag tänkt. Ordnade med samkväm med mina vänner (som faktiskt var riktigt sjuka) vi kollade på vem vet mest och tävlade mot varandra. vet ni hur många jäkla repriser de visar av det under en dag, för att sedan även visa det på kvällen?

Tillsist så tyckte läkaren ändå att jag skulle få åka hem med fortsatt medicinering.

- Vad jobbar du med?

- Jag rider X antal hästar varje dag.

- men det gör du inte imorgon!

- Nej, just imorgon får det vila.

- Rider du hästarna när de har feber?

- Givetvis inte det är ju farligt (nu tyckte jag han var korkad)

- Och vad lär vi oss av det tycker du Nina?

Här funderade jag en stund eftersom jag inte ville se den röda tråden.

- Att hästar trots sin gedigna storlek är känsliga djur som man måste ta det försiktigt med!

Så är det med det!!

over and out!

 

Mamma

2 mars 2012 21:20

Fortfarande inte helt säker på att du skulle ha fått komma ut ännu......

 

Annika Skogsman

2 mars 2012 23:57

Har du hört talas om LPT och tvångsvård?!?

Du är helt otrolig.. men just nu inte i speciellt positiv ton. Nu stoppar du ner dig under varmt täcke och VILAR!!!!

Kram Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland, i synnerhet när man gör något tråkigt så är det lätt att drömma sig tillbaka och minnas att "det var allt bättre förr". Bara att man är gammal nog att säga de orden kan ju får en att tycka att det nog var bättre för ex antal år sedan. Vad tro...

Snarkar! Utan förkylning i kroppen skulle jag nog vilja påstå att det mer är ett behagligt sömngivande ljud jag ägnar mig åt. Men, med förkylning och tät näsa är det kanske lite högre. Vissa i min omgivning och jag nämner nu inga namn, fast, det är i...

Ja, visst är det märkligt. Att jag funderar alltså. För det mesta hinner jag både göra och säga saker innan jag funderat, vilket som bekant försätter mig i knipa då och då. För att inte tala om de gånger munnen går, utan någon filtrering innan det ko...

Är ju en klok björn. Mina vänner vet att jag gärna använder hans citat, det finns ju något som passar varje tillfälle. Men att jag skulle behöva använda det för att lugna mina nerver efter senaste besöket på badhuset trodde jag inte. Jag vet att ja...

Att min svada försätter mig i trassliga situationer emellanåt. För det mesta handlar det om att jag faktiskt rätt som det är lovat att fixa något jag egentligen inte har tid med. Heller att jag tackat ja till jobb  som jag heller inte har tid med. Fa...