Är jag tämligen värdelös. En rejäl "bloggare", bloggar varje dag, en som är riktigt duktig bloggar flera gånger om dagen. Men hur kul vore det att läsa om med mitt liv. Inlägg ett; Kära vänner, ska rida dagens första häst. Inlägg två; Jaha, då var man klar med häst nummer ett (som förhoppningsvis gått utmärkt) nu ska jag rida nummer två. Och så skulle det hålla på. Sedan var det ju det här med orken och lusten att skriva, det är inte alltid som den infinner sig. Emellanåt infinner sig skrivlusten, men då gäller det ju att det finns en dator i närheten. Ja, som ni märker, jag är full av ursäkter (frågan är hur många som bryr sig?) Nåväl, nu sitter jag ju här iallfall och ska ägna mig åt min ofrivilliga ormterapi.

Ni som känner mig vet att det finns ett djur som får mig att bli helt paralyserad. Ormar, dessa vidriga krälande kräk. Nu verkar det emellertid som att vår herre (om man nu tror på att det finns en sådan) har bestämt sig för att utsätta mig för närkontakt med en av hans mindre trevliga skapelser. 

För ett par veckor sedan när sommaren kom, ja, ni vet innan höstvädret åter satte in för att sedan börja likna våren igen. Då bestämde sig familjens invånare för att stranden var en bra ide att bege sig till. Inte för att bada (om man nu inte heter Ådi och är hund) utan för att sola och njuta av "strand skvalp". Barn, hund, sambo och en granne packades in i volvon och så begav vi oss till "kohagarna" (japp, stranden ligger inbäddad i en kohage). Väl där visade det siog att inte bara hunden tyckte bada var en bra idé sådär strax efter islossning utan även husse och lillhusse. Efter att dessa tre dårar badad klart i 15 gradigt vatten så lade sig lugnet och jag dåsade till i solskenet. Då händer det något synnerligen ovanligt, Janne far upp som en blixt, och hoppar imponerade smidigt bort från filten samtidigt som han skriker (farligt likt en tjej) och viftar med armarna. Både jag och Johanna far naturligtvis upp och vad ser jag, jo en orm ringlar sig iväg efter att först passerat via Janne. Färdig solat den dagen. Några dagar senare är jag och lekkamraten (ja mamma jag har egna sådana) tillsammans med mina ungar på promenad. Även om jag är paniskt rädd för ormar brukar jag försöka undvika att skrika när jag ser dem om barnen är med. Nu fick jag dock hjälp, rätt som det är bryts det relativa lugnet (4 hundar och två barn) av att kompisen skriker helt hysteriskt, det får ju även mig att skrika samtidigt som jag buttar undan barnenfrån den förmodade faran (jag vet ju inte vad vi skriker för) vilket i sin tur gör att även barnen skriker. Vad hände, jo en orm ringlade förbi vännens fot.

Sedan var det min tur att komma riktigt nära, på ett helt otippat ställe.

går i grisstallet i godan ro och mockar i boxarna. Precis när jag är inne hos en sugga som inte alltid har vänliga avsikter när man är hos henne, rör sig ett halmstrå. Och det är inget litet halmstrå. Det är en stor "kopparorm" (jag vet att det är en ödla) som ringlar sig in mellan mina fötter. Jag  vet inte vem som blev mest förvånad, suggan som jag hoppade upp på innan jag klättrade upp på ett galler och tog mig ut, eller smågrisarna som tyckte jag betedde mig underligt när jag såg deras "lekkamrat". Suggan blev iallfall tillräckligt snopen, hon hann varken bita eller "morra" åt mig....

Nu hoppas jag att jag fått min dos av orm terapi för i år!

Vet ni, jag tror jag går ut och rider en häst till.

ha det gott i sommarsolen

kramar

 

Mamma

1 juni 2011 18:26

Nej tjejtrasa, du har inte lekkamrater, du har väninnor...... Kjamiz

 

Boysmatte

1 juni 2011 22:25

Hello..
Nu har jag hittat en läsbar blogg!!! Jag skulle ha dött x2 om en orm ringlat över mig, jag är som du! otroligt fruktansvärt vedervärdigt rädd för ormar...

Ha det bäst KRAAAAM Eva

http://www.boysforyou.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland, i synnerhet när man gör något tråkigt så är det lätt att drömma sig tillbaka och minnas att "det var allt bättre förr". Bara att man är gammal nog att säga de orden kan ju får en att tycka att det nog var bättre för ex antal år sedan. Vad tro...

Är faktiskt ingen lek! De senaste dagarna har varit fyllda av idel nya upplevelser. Här kommer en summering av de senaste dagarnas lärdomar, ur mitt perspektiv! Och tro inte att jag inte tagit det hela på allvar, det var ûber jävligt men, man kan ju ...

Snarkar! Utan förkylning i kroppen skulle jag nog vilja påstå att det mer är ett behagligt sömngivande ljud jag ägnar mig åt. Men, med förkylning och tät näsa är det kanske lite högre. Vissa i min omgivning och jag nämner nu inga namn, fast, det är i...

Ja, visst är det märkligt. Att jag funderar alltså. För det mesta hinner jag både göra och säga saker innan jag funderat, vilket som bekant försätter mig i knipa då och då. För att inte tala om de gånger munnen går, utan någon filtrering innan det ko...

Är ju en klok björn. Mina vänner vet att jag gärna använder hans citat, det finns ju något som passar varje tillfälle. Men att jag skulle behöva använda det för att lugna mina nerver efter senaste besöket på badhuset trodde jag inte. Jag vet att ja...