Sommar (när den innehåller värme och sol). Jag tycker om hundar (som inte bits) Jag älskar hästar (i alla former utom möjligtvis norska isbrytare). Jag tycker däremot inte om att prata i telefon! Och då menar jag inte bara när det ringer telefon försäljare som lurar mig att köpa tvättmedel för ett halvår, utan jag menar att jag inte gillar det på något vis. Jag kan få fullkomlig tunghäfta (visst låter det osannolikt). Det hjälper inte att det är en kompis i andra änden, jag är helt enkelt ganska kass på att prata i telefon. Det hela är inget större bekymmer då mina vänner känner till det och endera pratar DE oavbrutet när de ringer, så jag bara behöver svara på tilltal. Heller så skickar de sms, jag gillar verkligen den funktionen på telefoner.

Men oavsett om jag gillar att prata heller inte, så gillar jag när mina telefoner fungerar! För OM jag nu får för mig att svara när någon ringer, eller OM någon trevlig människa skickar sms, så vill jag kunna se det, svara om det behövs och framförallt kunna sköta mitt arbette med mina elever (som alltid är förlåtna för att de ringer).

Nu väntar emellertid en snar död för herr telefon som just nu är i min "ägo" .

För ett par veckor sedan tappade jag min HTC telefon i marken. Under tiden som jag pratade skulle jag öppna dörren, ropa in jycken, hålla i posten och försöka svara vettigt, ni förstår ju själva att detta var dömt att misslyckas! I stentrappen for telefonjäveln (känsliga läsare, de med krav på korrekt språkbruk, ombeds läsa vidare med viss försiktighet). Telefonen fungerade förvisso när jag lyfte upp den. Men att ha en telefon som i princip består av en stor skärm där skärmen är krossad. Fungerar, sådär! Än så länge behöll jag mitt lugn. Jag hade ju tecknat en monster försäkring på den när jag köpte den. Och då den jävla telefonen faktiskt oxå hade problem med teckning (jag har telia) den var seg i knappsatsen, och allmänt tragisk i sin framtoning, så såg jag nu möjligheten att få den fixad. In till expert i raketfart. En intet ont anande försäljare tar emot mig (samma affär som föreslog den jävla telefonen). Jag lägger telefonen på disken och inleder kort och koncist.

- Jag har dödat den!

- Vilken? frågar försäljaren snopet.

-Telefonen, den är numer död.

Sedan innan han hinner säga mer så lyckas jag häva ur mig ett par minuters harang om telefonens fullständiga "icke förträfflighet".

- Aj då, säger den beundransvärt lugna mannen. Men vi skriver en lång lista med klagomålen så blir de kanske åtgärdade.

Detta lät ju fint i mina öron. Alla papper skrevs jag lämnar fram garanti samt försäkring som jag mot alla odds har reda på.

Datum för denna dagen är första Juni. Jag ser försäljarens min gå från förhoppningsfull till lagom blek. Varpå han säger;

- Du detta hände igår va?

- Nej jag tappade den idag, svarar jag.

- Nej det hände igår väl?!?

- Nej idag! Lite irriterad kan man ju bli när inte folk lyssnar.

- Heller igår, säger nu mannen lagom frustrerad när han nu på ett ganska tydligt sett pekar på mitt försäkringspapper som gäller ett år.

-Igår hände det nog, försöker han igen.

Sent om sider går det upp ett ljus. Försäkringen upphörde gälla dagen innan.

- Klart det var igår, svarar jag och försöker se lite oberörd ut av att vara historiens mest trögtänkta person.

Mannen ifråga lånar (trots att han sett resultatet av min andra förödelse) ut en annan telefon. Och den kära vänner är anledningen till att jag sällan nås alls nuförtiden.

Egentligen borde jag ju vara nöjd, den går knappt att prata i alls. Ingen teckning någonstans! Men , den tar inte emot alla sms!!!

Min andra telefon. Jo försäkringsbolaget krånglar, telefonen går inte att reparera och jag, jag tjurar.

Telefonjävlar!!