Gulligt, bad mig en av mina absoluta favorit människor i denna världen. Gulligt, hm, jag är ganska dålig på gulliga saker. Jag är bra på mycket annat, jobba tillexempel, jag är hejjig på att jobba. Lite för mycket emellanåt kan tyckas men ändock, jag jobbar på rätt bra (självgod är jag också). Jag är ganska på att vara förvirrad också. Något slags årsbästa satte jag under veckan. Efter att bilen brakat (numer lagad) så jobbade jag lite till. Resten av veckan spenderades hos grisarna. Min kära chef var tvungen att fixa lite med sina ögon så han var som omväxling inte tillgänglig just dessa dagar. Med andra ord, värmlands mest förvirrade människa skulle nu styra runt det hela själv. Fredagen började mer förvirrat än vanligt då foderdatorn behagade att ha helt andra åsikter än jag. Vi var med andra ord inte sams alls. Jag sprang som en "tätting" och tryckte på diverse knappar för att försöka få det att fungera, samtidigt som gårdens övriga (väldigt många) grisar även de ville ha min odelade uppmärksamhet. Mitt i detta virrvar kommer bästaste vännen pumba (passande namn va?) alias Lojz förbi för att säga hej. Ungefär samtidigt glider det in en annan för mig okänd bil in på gårdsplanen. Jag tycker det ser ut som den är norge registrerad. Med andra ord förväntar jag mig att få höra norska från föraren. När det dröjde ett tag innan föraren steg ut så fortsatte jag prata med Lojz. Efter en stund kommer föraren ut ur bilen och fram till mig och Lojzan. Detta ångrar nog den stackars mannen bittert. Mannen i fråga var av utländsk härkomst, dock inte norge utan mer söderöver. Jag som just där och då är, trött, helt fokuserad på jobbet, och hör lite allmänt illa, tycker mig höra hur han säger.

- Är det du som har schäfern?

- Eh, ja det är jag. Svara jag lite lätt undrande.

- Ja, alltså var har du schäfern, frågar mannen igen. Så låter det i mina öron. Jag börjar nu bli rädd att Ådi sprungit ut i vägen för bilarna heller irriterat någon granne. Tills jag minns att han är på kontoret. Varpå jag svarar

- Nej han sitter inlåst på kontoret.

Mannen ser nu VÄLDIGT förvånad ut! Där någonstans går det upp ett ljus, mina öron omförvandlar alldeles för sent vad han sagt. Han frågar faktiskt var jag har chefen. Jag undrade faktiskt lite desperat där en sekund vad katten han ville med min hund.

Jag förklarar med knallrött ansikte att chefen inte är inlåst på kontoret utan helt enkelt inte tillgänglig. Nu kommer nästa harang med ord från mannen, som antagligen ansåg att jag gjorde skäl för ordet bimbo.

- Jag har verktiiig....

- Eh, ja, säger jag och provar med att fyra av ett leende, men fortsätter dessvärre att stirra på honom helt oförstående!

Nu griper Lojz in som räddare i nöden. Väsande från sin plats säger hon.

- Nina, han har verktyg!

- Aha, du har verktyg. Så bra

 stackars människa. Han kan ju inte hjälpa att mina två hjärnceller dansade rumba i huvudet istället för att fokusera på det som hände just då.

Låt oss säga att det iallfall roade Lojz som skrattade glatt.

Jag är ytterst tveksam till om han kommer tillbaka till gården

Jag köpte inga skruvdragare eller annat som det kunde tänkas gälla. Med facit i  hand borde jag nog inte lämnat sängen alls den dagen.

Förrvirrad, ja, hör illa, ja, gullig? Nja....

Ska nog nynna lite till Bo Kaspers, hon är så söt när hon sover....

Det är nog då jag är som gulligast!

Med hopp om livet

Nina

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland, i synnerhet när man gör något tråkigt så är det lätt att drömma sig tillbaka och minnas att "det var allt bättre förr". Bara att man är gammal nog att säga de orden kan ju får en att tycka att det nog var bättre för ex antal år sedan. Vad tro...

Är faktiskt ingen lek! De senaste dagarna har varit fyllda av idel nya upplevelser. Här kommer en summering av de senaste dagarnas lärdomar, ur mitt perspektiv! Och tro inte att jag inte tagit det hela på allvar, det var ûber jävligt men, man kan ju ...

Snarkar! Utan förkylning i kroppen skulle jag nog vilja påstå att det mer är ett behagligt sömngivande ljud jag ägnar mig åt. Men, med förkylning och tät näsa är det kanske lite högre. Vissa i min omgivning och jag nämner nu inga namn, fast, det är i...

Ja, visst är det märkligt. Att jag funderar alltså. För det mesta hinner jag både göra och säga saker innan jag funderat, vilket som bekant försätter mig i knipa då och då. För att inte tala om de gånger munnen går, utan någon filtrering innan det ko...

Är ju en klok björn. Mina vänner vet att jag gärna använder hans citat, det finns ju något som passar varje tillfälle. Men att jag skulle behöva använda det för att lugna mina nerver efter senaste besöket på badhuset trodde jag inte. Jag vet att ja...