Inihelsike (känner egentligen för att använda mig av kraftigare uttryck) trött på saker som ska krångla. Och när jag säger saker så menar jag alltsom oftast bilar. Och då i synnerhet, mina bilar. Eller, nej nu ska jag rätta det, inte mina bilar. Bilar som jag för dagen kör. Jag kan förstå att mercan som jag under åtta långa år, misshandlade rent fysiskt, i form av obefintlig service, få byten av olja (läs inga), och alla andra oräkneliga felbehandlingar jag gav den. Jag kan förstå om den emellanåt inte riktigt ville det jag ville. Men såhär i efterhand får jag nog säga att den var fantastisk.

När sambon i veckan åkte till storstan för att jobba fick han ta "min" bil. Kvar blev hans som, jag citerar, "det inte är några bekymmer med".

Nä, heller hur!

Det hela började redan i måndags, men då får jag medge att jag hade den största (hela) skulden i fadäsen, inte bilen! Nja, egentligen började det bekymret redan i fredags. Efter att ha jobbat ett par timmar och hemfärd skulle ske de få sketna kilometrarna hem från grisarnas boning, så såg jag att det nog var dags att tanka. Men, eftersom bilen ska gå minst åtta mil på reserven och den stod på fem mil, så tänkte jag i vanlig ordning att jag tankar på Måndag när jag ska ner till Mellerud på jobb. Det jag inte riktigt tagit med i "hur långt man tar sig på reservtanken" var iskallt väder som gör att bilen drar betydligt mer vid varje start. Men se det blev jag varse om i måndags morse. Packar alla saker, samma visa som alltid, uppför trappen, nedför trappen, upp igen för att hämta något som ska med. Klar, allt till reda, startar bilen, backar bilen, bilen börjar "bluddra", bilen stannar! Fan, fan, fan, helvetes.....

Hur ska jag nu  göra. Ensam på gården, mina "vanliga" räddare i nöden inte hemma. Ringer lite bittert till sambon  som tillika med bilen inte kunde anklagas för denna snöpliga morgonstund (fast riktigt så rationellt tänker jag inte just då). Känner hur turen vänder när det visar sig finnas en dunk med lite bensin i hemma, tillräckligt för att jag ska ta mig till macken och tanka. Jag borde ha vetat bättre!

Jobbar måndag, tisdag i Mellerud samt Strömstad, hästarna sköter sig, eleverna är fantastiska. Ganska nöjd och glad i hågen ska jag packa mina saker och dra mig tillbaka till värmland igen. Nu börjas det. Bilen är död. Min chef som sett mig ge mig i kast med hans unghästar hela dagen förbarmar sig över mig (bilen) och med hjälp av hans startkablar (jag har naturligtvis inga sådana i bilen) och en annan mer startvillig bil får vi igång bilen. För att inte begå samma misstag som i måndags tankar jag i mellerud, och okej, jag medger, det var korkat att efter en dryg mil stänga av bilen. Shells personal få rycka ut med sina startkablar, åter på väg. Kommer till Åmål, in och handla. Nu har bilen gått nio mil så batteriet torde ha återhämtat sig. Ut ut affären, bil startar. Vidare mot Säffle och gymmet, tränar så svetten lackar, kommer ut, sätter mig i bilen, vrider på nyckeln. Biljävlen muttrar knappt, än mindre startar. Nu gäller det att så snabbt som möjligt ragga tag på närmsta karl på parkeringen som ser ut som han äger och ännu hellre har med sig ett par startkablar. Ett offer anländer, springer fram och blinkar med ögonfransarna, tills jag inser att jag är, svettig, har träningsbyxor, hästjackan och en stor brun mössa med tofs på, dessutom är jag osminkad och ser snarast ut som något katten släpat in (ut). Ser istället ynklig ut och får hjälp att åter starta bilen. Allt väl, svänger in på mc donalds för att få mig min välförtjänta latte. Beställer, betalar, får latten, svänger ut från mcd, kör fem meter, bilen bluddrar och sedan, den dör.....

Har såpass mycket fart att jag kommer ifrån vägen upp till infarten in till en annan parkering, lämpligt nog stannar bilen lite innan jag kommer in på den och står parkerad på en gång och cykelväg. Så himla kul!

Det är då man är oändligt tacksam över goda vänner som rycker ut och hjälper till. Nu står bilen parkerad i säffle och där kan den stå och skämmas ett tag, för den är minsann både servad och "omoljad" och massor med andra fiffiga saker som min sambo fixar med.

Med hopp om livet men inte bilen

Nina

 

Mamma

26 januari 2011 21:10

Life sucks! And cars sucks even more!

 

Nina

26 januari 2011 21:11

det finns inga bra uttryck för bilar så jag nöjer mig med bajs!

 

Tessan

26 januari 2011 23:09

Tror att du behöver ett nytt batteri:))

http://Www.flowerroad.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland, i synnerhet när man gör något tråkigt så är det lätt att drömma sig tillbaka och minnas att "det var allt bättre förr". Bara att man är gammal nog att säga de orden kan ju får en att tycka att det nog var bättre för ex antal år sedan. Vad tro...

Är faktiskt ingen lek! De senaste dagarna har varit fyllda av idel nya upplevelser. Här kommer en summering av de senaste dagarnas lärdomar, ur mitt perspektiv! Och tro inte att jag inte tagit det hela på allvar, det var ûber jävligt men, man kan ju ...

Snarkar! Utan förkylning i kroppen skulle jag nog vilja påstå att det mer är ett behagligt sömngivande ljud jag ägnar mig åt. Men, med förkylning och tät näsa är det kanske lite högre. Vissa i min omgivning och jag nämner nu inga namn, fast, det är i...

Ja, visst är det märkligt. Att jag funderar alltså. För det mesta hinner jag både göra och säga saker innan jag funderat, vilket som bekant försätter mig i knipa då och då. För att inte tala om de gånger munnen går, utan någon filtrering innan det ko...

Är ju en klok björn. Mina vänner vet att jag gärna använder hans citat, det finns ju något som passar varje tillfälle. Men att jag skulle behöva använda det för att lugna mina nerver efter senaste besöket på badhuset trodde jag inte. Jag vet att ja...